….var det nån som tänkte, uttryckte och avföljde.
Intressant det där med hur socker, sunkiga fetter och raffinerade kolhydrater, samt alkohol, för många har blivit själva definitionen av ”balans” i livet.
Som om att näringsrika kalorier i form av råvaror av kvalitet, nånstans liksom blir FÖR bra.
Kan nåt bli ”FÖR bra”? Eh, nä. Det som kan bli dåligt är egentligen bara att man inte lyckas få i sig tillräckligt stor mängd i förhållande till hur mycket energi man gör av med.
Ser man till att få i sig allt man behöver genom schysst jävla mat och ändå känner att ”jag vill äta kexchoklad”, vet du vad?…
GÖR det då! Ät det för att du tycker det är gott i munnen. Ät det utan skuld, skam lr krav på motprestation. Gör det, men snälla rara söta- behöver du verkligen göra ett statement av det?
Träning då, kan det bli för mycket?
Egentligen inte, skulle jag vilja hävda – nä.
Men om man är mitt uppe i karriären, har familjeåtaganden, ett socialt liv som kräver underhåll för att man inte ska hamna utanför och samtidigt tycker att träna som voro man elitatlet är en bra idé- ja, då har man inte lite otur när man tänker, men rent av efterbliven.
Tänker man att tulla på nattsömnen är ett bra alternativ för att få in hela träningsdosen, ja då är man så dum att klockorna stannar.
Nåt i planeringen måst bort. Välj själv vad.
Men kom för fan inte i efterhand och hävda att det var träningen som gjorde att du väggade när det alldeles uppenbart finns fler färger på livets palett.
As simple as that.
Fridens liljor hörni🕊️
”Balans, det kallas för balans i livet faktiskt!”